I Söndags var det dax att gnugga lite lydnad . Jag som verkligen HATAR att gå upp tidigt på mina lediga dagar kom faktiskt ur sänghalmen riktigt lätt fast vi skulle vara rastade (hundarna alltså :o)) och klara på sjökarbyskolan kl 09.00

Lidia och Elvis med Nancy. Lidia har precis visat upp ett fint fritt följ

Större delen av gruppen i solskenet. Vi kunde inte haft mer tur med vädret. Det var riktigt varmt i solen och kinderna och näsan brände när man kom hem . Härligt vi går mot ljusare och varmare tider.

Annica ser tankfull ut :o)

Vår träning då!? Först skulle vi ta upp vittringen. Diva har börjat att slarva och efter att hon ätit upp godiset kring pinnarna så tar hon vilken pinne som helst och kommer in.

Vi lägger ut pinnar och godis för att visa problemet. Jag skickar Diva som äter upp godiset...och nosar rätt på rätt pinne???????

Detta upprepar vi flera gånger både med och utan godis med samma resultat, rätt pinne levereras. Vi har helt enklelt visat att Diva kan vittringen :o). Det är inte hon som slarvat det är ....Matte *skäms*

Jag har troligen varit för slarvig med mina pinnar. Jag har haft dom inomhus utan lock bland alla mina lukter, jag har kanske inte hjälpt henne tillräckligt med att se till att "min" pinne luktar mycket.

Iofs lätta saker att åtgärda... :o)

Sen körde vi rutan och mitt problem där är att hon måste hitta rätt i rutan själv , jag ser inte på 25 mtr håll om hon står rätt i rutan. Där fick vi oxå bra tips som vi tränar vidare på. Hon svarade bra redan på första passet.

Sista 2 passen körde vi apportering både metall och trä. Vi började med metallen och den gillar verkligen inte Diva, speciellt inte nu under vintern. Med vanliga apporten gick det bättre och vi ska jobba på farten in den är oftast betydligt sämre än ut.

Sen tyckte Nancy att jag kastade apporten som en riktig sopa....??!?! den kom ju minst 5-6 meter varje gång jag kastade *L* Ska försöka bättra mig!

En härlig dag var det i alla fall och det gav definitivt mersmak på träningen. Dessutom var det jättekul att få se mer av sina träningskamrater.

Hanna-ett efterlängtat tillskott till släkten.

Jag har två bröder som på barnfronten varit tämligen produktiva, jag har 7 syskonbarn ;o). Nu är det inte så att jag tycker att det är roligare att vara faster till tjejer än till killar men balansen har varit lite dålig *L*

Först kom Carolina sen kom Fredrik, Jesper, Martin, Jonas , Oliver...ni förstår vad jag menar ?! men tillslut kom även Hanna. Äntligen fick man handla lite rosa kläder igen ;o)

Jesper, Jonas o Oliver stolta över lillasyster

Kan inte låta bli att lägga in en till bild på Lilla storebror ,Oliver 2 år . Bara för att han är så söt :o)

Kvällens träning

Idag blev Diva och jag kommenderade i dom flesta momenten i klass 3 och faktiskt gick det riktigt bra.Annica ropade oss och även om jag nu belönade dom flesta momenten så känns det inte ljusår ifrån att tävla.

Vi har ju som några kanske redan vet haft en hel del pip , speciellt under kommendering. Det gick riktigt bra idag.... :o)

Ska fortsätta träna så här med belöning när jag blir kommenderad under en tid innan jag börjar ta bort belöning även här.

Sen måste vi bara få till vittringen och fjärren oxå men sen så........

I måndags var jag och Nette ute på årets första spår Den iaktagande bloggläsaren ser säkert att bilden INTE är från det spåret :o) jag har ju väldigt sällan kameran med mig.

Härligt var det och trots att kallt och snö ska göra spåret svårare verkade inte hundarna tycka att det var svårt och alla 4 gick jättebra.

Både Nette och jag blev lite sura på oss själva att vi har så svårt att komma ut när hundarna tycker att det är så kul!!!

Det jag verkligen INTE gillade var dom grisbökor man såg lite överallt. Förra året fanns inga bökor här. Usch och fy....tur att mitt fokus ligger på agility och lydnad. Sorry Yvonne!!! :o)

Men i vår när grisarna kommer ut med sina smågrisar vill jag nog ha trumpeter med mig eller åtminstonde många skallande hundar.

I helgen hade vi koordinationsträning med en duktig kille från västerås. Mycket nyttigt och vi alla skrattade hur mycket som helst. En hel del kroppsvärk gav det oxå , i alla fall på oss som inte är 25 år längre. Hoppas att vi kommer att fortsätta träningen för det här är absolut rätt medicin för mig. Att få bättre kontroll på min kropp för att få mer tid över att handla min hund.

Har oxå blivit utmanad igen

Gå in i mappen: Mina bilder på din dator.

Gå till den sjätte mappen och därefter väljer du det sjätte kortet.

Visa den bilden i din blogg och skriv något om den.

Invitera sex stycken nya att vara med på utmaningen.

Länka till dem och låt de veta att de är utmanade.

Sorry , en väldigt tråkig bild o) Men den togs när jag skulle sälja mina vardagsrums möbler på Blocket innan dom nya kom.

Kan faktiskt rekomendera blocket när ni vill bli av med era gamla grejor,allt blev sålt.

Eftersom som flesta av mina vänner på nätet redan har dito utmaning i sina bloggar väljer jag att avstå att skicka den vidare

Katarina och Kerstin, jag kan faktiskt ursäkta mitt sena bloggande med att jag inte har haft internet hemme på minst en vecka..... :o)

...av grönisen Etza oxå hon fabilous. :o)

Fem saker som jag ( Diva) är beroende av:..hmmmmm

1 Mat, godis ,rester från mattes tallrik, om jag hinner mattes morgonmacka eller för den delen mitt på dagen macka eller kvällsmacka. ;o) Får jag inget där så duger ätbara saker som andra vänner lämnat på gatan.

2 Träna...helst agility men även lydnaden på luncherna får mig att yla.

3 Skogspromenader, om matte inte verkar vilja gå dit jag vill så draaar jag dit jag vill. Ibland vinner jag ......

4 Leka busa med min polare Charlie, en mycket tålig kille som jag bara behöver reta upp lite så kommer han igång i jakt och lek.

5 Matte .... gillar att vara i nära min matte.

Jag har alltid sett Diva som familjens stora mattjuv :o) Hon har mer en än en gång tillgodosett sig från diverse ryggsäckar, matpåsar i bilen och liknande. Förra ( eller var det förrförra?) året satt jag på Albanos akut efter att min älskling dragit ner en 1 kg chokladkartong och satt i sig så mycket som möjligt på så kort tid med hjälp av sin mer långhåriga kompanjon.Dock har alltid initiativet legat hos henne.

Foto Linda Månsson/Berggren

Nu verkar dock förändringens tid blåsa...sista tiden när jag lämnat mina mackor på vardagsrumsbordet för några minuter ( ja ibland är det helt nödvändigt) så har min långhåriga vän , som alltid ligger helt ointresserad i sin korg när jag avviker ÄTITupp min macka när jag vänt ryggen till

Diva är faktiskt mer ärlig i sitt uppsåt , hon står och tigger medans Challe helt ointresserad ligger i sin korg....ja vill säga tills jag går därifrån då han verkar vakna fortare än fort.

Idag när jag kom hem från jobbet skulle jag bara ge hundarna mat och sen lyxigt få gå till grannen och äta middag.

Innanför dörren stod agilityns fikakorg...vilket den gjort sista veckorna utan att ha muddrats av chokladälskande hundar.

När jag mätt i magen och nöjd anländer hem för att kolla på Lets dance möts jag av 2 tomma kakkartonger och en massa skräp innanför dörren.

SUCK....vem ska jag skylla på nu??? Förhopphningsvis har dom delat på kalaset. Gudskelov så är det nog väldigt lite koncentrerad choklad  i dessa delikatesser så jag känner mig inte orolig för deras hälsa...dock något för deras vikt :o).

Klart är dock att jag är skyldig agilityn 2 kakpaket och jag får väl i fortsättningen ställa korgen PÅ bokhyllan *suck*

Igår fick jag mina nya glasögon som jag ska ha till nästa operation och glad i hågen river jag upp paketet och sätter på mig glasögonen, som jag faktiskt verkligen längtat efter, knepigt eftersom jag betalt rätt stora summor för att slippa bära dom. Ser helt obetydligt bättre.....GULP... vad har jag gjort.

Två senarion finns...

Antingen är glasögonen fel, vilket jag innerligen hoppas. Eller.. så är det så att min syn inte blir bättre än så här.

Vilket det är vet jag inte förrän onsdag då jag ska åka till Memira för en extra koll...Åhh vad jag hoppas att det är fel på glasen.

Summa summarum= även om det inte är fel på glasen så ångrar jag ingenting jag är sååååå glad att slippa glasögon som jag haft sen jag var 4år. Men om ni möter mig och jag verkar märkvärdig och inte hälsar så beror det troligen på att jag faktiskt inte ser vem jag möter *L* Just nu sitter jag med 2 glasögon på näsan...ja faktiskt 2 st. Ser inte helt intelligent ut...*L* Det ena paret korrigerar astigmatismen och det andra paret +1 så jag ser vad jag skriver. Fortsättning följer.....

Det var länge sen jag uppdaterade..... så det blir ett mycket brokigt inlägg. :o) Tyvärr har inte kameran varit med på länge så ni får hålla till godo med text.

Julhelgen

Å vad härligt det har varit att ha lite ledighet, jag har verkligen slappat och haft en lugn skön och härlig helg. Julafton spenderades med familj å fast vi inte skulle ha så mycket julklappar så var det fullt under granen och till min stora glädje kom tomten även till mig. ( nix... tänker i frågan om julklappar INTE växa upp) Nyåret var lugn med god mat och dryck och umgänge med min hundägande granne, vid tolvslaget var självklart fokus på hundarna så när alla andra är ute och kollar på alla fyrverkerier så drar vi ner persiennerna och låtsar som om vi inte hör någonting....*L* men det funkar ju så varför bryta ett vinnande koncept.

Agilitytävling i Kista

I trettonhelgen hade vår klubb en 4-dagars tävling i Kista under Husdjursmässan. Själv var jag med under dom 2 sista dagarna  både som tävlande och funktionär. Å som vanligt när vårt "gäng"samlas så blir det både bra och roligt. Återigen så är det inte konstigt att vi bara blir fler och fler i vårt agility-gäng. Bra sammanhållning,mycket humor, god kamratskap med mycket stöd och INGET skitsnack. Tävlingen flöt bra och sköttes med bravur. Vi har några riktiga klippor på klubben när det gäller organiserandet av tävlingar och vi är många som gärna hjälper till. Alltså hade vi både roligt och fick en MASSA trevligt bemötande och beröm från dom tävlande.

Resultatmässigt blev det inget att skryta med Divas och mitt bästa lopp var ett laglopp med ett rivet hinder dvs 5 fel, Charlie som bara fick springa ett lopp gjorde det iofs med bravur. Inga hinderfel men nästan 5 sek tidsfel. Med Challe var jag jättenöjd, jag tävlar inte honom för resultat längre utan faktiskt mest för hans skull. Det påståendet kan säkert av den oinvigde ifrågasättas men jag är helt säker på att han verkligen gillar att få köra ett lopp på tävling och dagens bana var helt super för honom , mycket spring. Han går som tåget min snart 10 åriga ulltuss.

Dock fick jag (som vanligt) mycket att tänka på när det gäller min egen handling och det är jag nöjd med. Jag kan i alla fall göra något bra av mina dåliga lopp oxå *L*

Receptet är : att jag måste visa Diva tidigare, jag blir ständigt stillastående, visar fortsatt väg för sent och måste sänka mina händer och sluta flaxa med visande arm. Sen behöver jag kunna fokusera mer på mig-hund-bana och bortse från publik och mina egna tävlingnerver.

Mina mål för 2009

• Diva och jag ska tävla lydnadsklass3 och klara uppflyttning till Elit
• Diva och jag ska ta dom 2 sista pinnarna i agilityklass 2 och nolla några lopp i hopplass 3
• Charlie och jag ska bara ha kul i lydnadsträningen och i agilityn hoppas jag att jag kan motivera fram tillräcklig fart för att få ytterligare någon pinne i hoppklass 2, i agilityklass 3 ska vi bara motivera Challe och träna mig i klass 3 banor mao skiter vi i allt vad kontaktfält heter :o)

Kan säga att jag verkligen längtar till vårens och sommarens agilityturne med agilitygänget.

En fundering

Nyligen så har jag både blivit mycket förvånad och otroligt irriterad på mig själv när jag låter få negativa responser ta överhand över den mycket större positiva responsen. Om man sticker ut hakan med åsikter och göranden så anser jag absolut att man måste ta del och reflektera kring både negativ och possitiv kritik. MEN jag blir både ledsen och besivken på mig själv när jag lägger större vikt vid ett fåtal negativa reflektioner än jag gör vid ett mångfald av positiva.

Mycket kan naturligtvis bestå av missförstånd och otydlighet men sånt går alltid att reda ut, dock verkar det ibland finnas en klick av personer som bara har åsikter och negativa bedömningar för att man letar fel och brister. Det får också ses som ett mål för 2009 att bortse från kritiker som bara vill kritisera och ta emot kritik och åsikter från personer som kommer med kritik för att dom vill hjälpa till och kommer med bättre lösningar.

Till kritiker som bara vill hitta fel så önskar jag dom lycka till , jag förutsätter att ni kommer med bättre alternativ och inte bara kritik på andras görande.

Äntligen är del 1 i min ögonoperation avklarad. För många är nog det här inlägget ganska ointressant :o) men eftersom det har ärt en väldigt stor och betydande del i mitt liv av både våndor och glädje så skriver jag om det i alla fall.

I torsdags var det dax för den första operationen. För er som eventuellt inte hört mitt tjat sista tiden så har jag opererat mina ögon för att slippa glasögon. Något jag haft sedan jag var 4 år gammal, ganska många år alltså :o) räcker inte att räkna på fingrarna inte ens fingrar och tår. :o) Men när åldersseendent började sätta till och jag inte ens med glasögon kunde läsa innehållsdeklarationer på matvaror eller bruksanvisningar på förpackningar kände jag att måttet var rågat. Dessutom har jag alltid ogillat mitt utseende med glasögon. Beslutet om operation var tagen.

Min mamma kom och hämtade mig klocka halv tio för att vi skulle ha gott om tid på oss med parkering och annat som kan strula. Jag hade gått upp extra tidigt för att gå en promenad med hundarna eftersom jag inte visste om jag kunde ge dom någon mer aktivering under dan.

Väl inne hos Memira så fick jag först en lugnande tablett ( bad om 2 men dom snåljåparna gav mig bara 1 *S*) Sen var det dax för bedövningsdroppar och vidgande droppar så att pupillen skulle bli tillräckligt stor för att plocka ut den naturliga linsen i ögat.

Jaaa..det är faktiskt sant, jag har låtit dom ta ut en del i ögat som fungerar och faktiskt gör att jag ser (även om det inte har gett perfekt syn) mot att dom ska stoppa in en konstgjord plastbit som förhoppningsvis gör att jag ser bättre. :os

Efter en halvtimme med diverse droppar blev jag hämtad av kirurgen för några slutglltiga undersökningar och samtal för att säkerhetställa att jag verkligen ville fullföja operationen.

Vilket jag naturligtvis ville....på med snygg grön rock, hatt och tofflor *L* Väl inne i operationsrummet så möttes jag av 2 sköterskor som jag faktiskt inte vet hur dom såg ut, efter dom vidgande dropparna såg jag verkligen ingenting skarpt men jag såg i alla fall att det stod 2 människor framför mig i lika snygga kläder som jaq själv hade på mig.

Jag fick lägga mig i något som liknade en tandläkarstol och den ena sköterskan påpekade att det faktiskt var värre att gå till tandläkaren än det jag skulle genomgå nu. 

Pyttsan...det trodde jag inte ett ögonblick på!!!!! Man opererade ett öga i taget och satte en kirurgisk steril duk över ansiktet med bara det öga som skulle opereras synligt. Ögat spändes upp så jag inte kunde blinka. Det var faktiskt inga problem jag hade inget behov av att blinka.

Under själva operationen såg jag ett skarpt ljus och jag kunde ibland känna en tryckkänsla när dom gick In i ögat och punkterade Den kapsel som linsen ligger i.

Rätt otäckt var det. Jag var ju vaken hela tiden och kunde se vad dom gjorde. Såg ut som när man försöker sticka hål på en balong ungefär, efter lite gråttande i ögat så såg jag ingenting annat en ett starkt ljus, Då var min naturliga lins bortplockad..... *burrrrr* efter ytterligare lite gråttande så var den konstgjorda linsen placerad i ögat och när det gröna skynket togs bort och jag fått vila ögat en stund medans dom "dukade om" för att operera det andra ögat såg jag faktiskt tydligare med det opererade än det oopererade.

Tack och lov- annars hade dom inte fått operera andra ögat.

Själva operationen inkl den tid det tog för att byta instument och duk var kanske 30-40 minuter.

När jag kom hem halv 2 åt mamma och jag en god lunch sen gick jag och la mig för att vila lite.

Redan på kvällen kunde jag konstatera att jag ser mycket mindre text idag utan glasögon än jag har sett med glasöon förrut.

Trots allt så ser jag fortfarande som en kratta....men det var planerat, dom har bara med den första operationen kunnat reglera mitt åldersseende och mina + styrkor. Jag har som lax på löken även ett astigmatiskt brytningsfel.

Nu ska jag gå och se lite dåligt i 2 veckor  sen ska jag få ett par glasögon som korrigerar mitt astigmatiska fel.Sen är det det dax för nästa operation. Men den operationen görs inte förren efter 3-4 månader när ögat stabiliserat sig. Då ska jag göra en Lasik eller Lasek operation. Min förhoppning ligger på Lasik men det troliga är att det blir Lasek eftersom jag har en väldigt flat hornhinna..

För er som faktiskt orkat läsa till slutet kan jag säga att jag ärr SÅÅÅÅÅÅ nöjd att jag tog mod till mig och vågade operera. Även om jag totalt sett fortfarande ser som en kratta kan jag se MÅNGA för bättringar.

Det är svårt att förklara för någon som ser bra , lyckan när man vaknar mitt i natten eller på morgon och tittar på väckarklockan för att se om jag vaknat just mitt i natten eller om det är dax att snart gå upp och faktikst SE  vad klockan är utan att fullständigt krypa in  väckarklockan eller att sätta på sig glasögonen för att se vad det står.

HITTILS HAR DET ALLTSÅ VARIT MYCKET VÄL SPENDERADE PENGAR.

Ett stort TACK tll Marianne som genomgått en Lasik operation och gav mig den spark i baken jag behövde och till Catherine som gjort ett linsbyte och kunde ge mig förberedande peppnng och moraliskt stöd.

STOR KRAM TILL ER BÄGGE!!

Nu är jag hemma fråm Spanien, vi har haft en toppenvecka men vi börjar från början.....

Klockan ringde  kl 03.30 helt ofatbart tidigt men naturligtvis var det inte svårt att gå upp. ;o) Väl på arlanda med incheckat bagage började vi med en räkmacka och ett glas vin. Både Nette och jag är minst sagt oroliga för att flyga så att börja resan med ett glas vin kändes helt naturligt. Fasinerande många resenärer som dricker öl och vin klockan halv sju på morgonen :o).

Resan blev inte helt kul, det var mycket turbolens och vi fick sitta fastspända på vara platser under 2 timmar. Egentligen var turbolensen mindre oroande än pilotens och flygvärdinnornas konstanta uppmaningar att sitta på våra platser med ordentligt fastspännda bälten. Nette och jag turades om att tycka synd om oss själva och måste pinsamt nog erkänna att när skylten "fasten seatbelts" släcktes trillade en tår av lättnad  på min kind . Nå ner kom vi i alla fall och väl på fast landbacke kändes allt fantastiskt.

Väl på hotellet gick vi till barserveringen för att äta och där träffade vi ett gäng roliga och tokiga tyskar som vi spenderade resten av dagen med. Lite problem med språket blev det ju förståss men herregud det finns ju tecken språk. *S*

Vi bodde på ett hotell med "all inclusive" och det var riktigt riktigt bra för även om vi inte alltid uppskattade maten och gick ut för att äta 3 kvällar så har det spart resekassan väldigt för billigt var det INTE. Middag ute med varsin varmrätt och vin och vatten kostade mellan 500-700kr och då var man tacksam att vi slapp äta ute 3 ggr om dan. Hotellet hade annars en fantastisk service och det fanns fri tillgång på mat och dryck under hela dagen och större delen av kvällen.

Poolen by night

 På hotellet fanns gott om aktiviteter och det annordnades både sportaktiviteter och underhållning.

Vi var självklart ute några kvällar och här var vi på en bar där annan underhållning bjöds på, egentligen var det nog reklam för en annan bar eller diskotek vet faktiskt inte säkert men lite manlig fägring i alla fall :o)

Vädret var inte alltid det bästa men vi lyckades i alla fall få några soltimmar varje dag och det utnyttjade vi till max och solstolarna vid poolen var välbesökta. Kvällarna var kallare och blåsigare än vi väntat oss och tyvärr hade vi inte lika stor användning av sommarklänningarna som koftan :o) men det var helt ok.

På dagarna när vi inte låg som paddor på varsin solstol promenerade vi på stranden eller i dom lokala shopping-centren en och annan siesta hann vi oxå med *L*

Även om jag inser hur det ser ut när jag ser mina bilder så var det inte bara party. Dock lyckades jag faktiskt få med mig kameran och använda den när vi var ute och det är kul att komma hem med andra bilder än utsikten från balkongen vilket vanligen är brukligt.

Ett par helkvällar blev det dock och tro det eller ej men vi sjöng faktiskt på en Kareokee bar. Den som känner mig vet att jag ABSOLUT inte kan sjunga men kul var det.....

Summa sumarum så har vi haft en härlig vecka med en hel del sol massor av god mat och dryck, vi har träffat många roliga människor och både skrattat och vilat i massor.