Jag har alltid sett Diva som familjens stora mattjuv :o) Hon har mer en än en gång tillgodosett sig från diverse ryggsäckar, matpåsar i bilen och liknande. Förra ( eller var det förrförra?) året satt jag på Albanos akut efter att min älskling dragit ner en 1 kg chokladkartong och satt i sig så mycket som möjligt på så kort tid med hjälp av sin mer långhåriga kompanjon.Dock har alltid initiativet legat hos henne.

Foto Linda Månsson/Berggren

Nu verkar dock förändringens tid blåsa...sista tiden när jag lämnat mina mackor på vardagsrumsbordet för några minuter ( ja ibland är det helt nödvändigt) så har min långhåriga vän , som alltid ligger helt ointresserad i sin korg när jag avviker ÄTITupp min macka när jag vänt ryggen till

Diva är faktiskt mer ärlig i sitt uppsåt , hon står och tigger medans Challe helt ointresserad ligger i sin korg....ja vill säga tills jag går därifrån då han verkar vakna fortare än fort.

Idag när jag kom hem från jobbet skulle jag bara ge hundarna mat och sen lyxigt få gå till grannen och äta middag.

Innanför dörren stod agilityns fikakorg...vilket den gjort sista veckorna utan att ha muddrats av chokladälskande hundar.

När jag mätt i magen och nöjd anländer hem för att kolla på Lets dance möts jag av 2 tomma kakkartonger och en massa skräp innanför dörren.

SUCK....vem ska jag skylla på nu??? Förhopphningsvis har dom delat på kalaset. Gudskelov så är det nog väldigt lite koncentrerad choklad  i dessa delikatesser så jag känner mig inte orolig för deras hälsa...dock något för deras vikt :o).

Klart är dock att jag är skyldig agilityn 2 kakpaket och jag får väl i fortsättningen ställa korgen PÅ bokhyllan *suck*

Igår fick jag mina nya glasögon som jag ska ha till nästa operation och glad i hågen river jag upp paketet och sätter på mig glasögonen, som jag faktiskt verkligen längtat efter, knepigt eftersom jag betalt rätt stora summor för att slippa bära dom. Ser helt obetydligt bättre.....GULP... vad har jag gjort.

Två senarion finns...

Antingen är glasögonen fel, vilket jag innerligen hoppas. Eller.. så är det så att min syn inte blir bättre än så här.

Vilket det är vet jag inte förrän onsdag då jag ska åka till Memira för en extra koll...Åhh vad jag hoppas att det är fel på glasen.

Summa summarum= även om det inte är fel på glasen så ångrar jag ingenting jag är sååååå glad att slippa glasögon som jag haft sen jag var 4år. Men om ni möter mig och jag verkar märkvärdig och inte hälsar så beror det troligen på att jag faktiskt inte ser vem jag möter *L* Just nu sitter jag med 2 glasögon på näsan...ja faktiskt 2 st. Ser inte helt intelligent ut...*L* Det ena paret korrigerar astigmatismen och det andra paret +1 så jag ser vad jag skriver. Fortsättning följer.....